Ikväll amerikansk tid inleds den republikanska primärvalsprocessen inför presidentvalet 2012, med nomineringsmöten i delstaten Iowa. Sju kandidater tävlar och utfallet har stor betydelse för vem som kan bli republikanernas presidentkandidat. Erfarenheten visar att det inte är nödvändigt att vinna i Iowa, men de kandidater som gör dåligt ifrån sig riskerar att bli uträknade och avfärdade.
Nomineringsmötena ska inte förväxlas med allmänna val. För att få delta i mötena krävs att man är registrerad republikan och de som röstar är således i huvudsak övertygade republikaner. Dock räcker det att registrera sig kvällen innan, så det finns goda möjligheter att mobilisera nya väljare utan bakgrund i partiet. Även demokrater kan omregistrera sig och delta i valen – om de vill försöka påverka.
Iowa har drygt tre miljoner invånare. Totalt kommer 1 784 nomineringsmöten att genomföras runt om i delstaten. Cirka 100 000 väljare förväntas delta i den demokratiska processen, vilket för en partiintern omröstning på många sätt är imponerande.
Röstningen är anonym men föregås av diskussioner. Det finns inga förtryckta valsedlar; de som röstar måste själva skriva ner namnet på den kandidat som de föredrar.
Upplägget gör att det finns mycket att vinna på att ha en välfungerande gräsrotsorganisation. Kandidaterna behöver anhängare som höjer rösten och argumenterar för deras kandidatur. Det hade Barack Obama när demokraterna höll nomineringsmöten i Iowa 2008, vilket var en viktig förklaring till att han vann över Hillary Clinton.
Inför republikanernas nomineringsmöten i Iowa har det talats mycket om den politiska rörelse som Ron Paul byggt upp. Hans anhängare är entusiastiska och övertygade, men det osäkert i vilken utsträckning de kommer att dyka upp på nomineringsmötena. Enligt vissa opinionsmätningar skulle Paul till och med kunna vinna i Iowa, trots att han allmänt uppfattas som en omöjlig presidentkandidat.
Två kandidater – Rick Santorum och Michelle Bachman – har tillbringat särskilt mycket tid i Iowa och rest runt i hela delstaten. Båda har besökt samtliga Iowas 99 ”counties”. För Rick Santorum tycks alla möten han hållit till slut ha gett utdelning, medan Bachman inte varit lika framgångsrik.
Texas guvernör Rick Perry har satsat mycket på TV-reklam i Iowa. Men trots reklamsatsningen vill hans kampanj inte lyfta, troligen för att han redan är stämplad av det taffliga intryck han gett i TV-debatterna. (Vissa av hans annonser kan dessutom ha förstärkt detta intryck).
Inför årets republikanska primärvalsprocess har det genomförts fler TV-sända debatter mellan kandidaterna än någonsin tidigare. Antalet tittare som sett varje enskild debatt är inte stort, men ”höjdpunkterna” lever vidare på nätet – och därför har debatterna betydelse för hur de olika kandidaterna uppfattas.
Newt Gingrich uppfattades inledningsvis inte som någon seriös kandidat och hans kampanj hade stora problem. Men Gingrich debattprestationer bidrog till att lyfta honom, och fram till för några veckor sedan ledde han i Iowa. Gingrich framgångar väckte oro hos Mitt Romneys anhängare, varför tungt artilleri sattes in för att skjuta ner den tidigare talmannen.
En nyhet jämfört med tidigare presidentvalkampanjer är förekomsten av fristående politiska organisationer – så kallade Political Action Committees, PACs – som köper TV-reklam för stora belopp. Organisationerna är formellt fristående, vilket gör att kandidaterna inte behöver redovisa de pengar som spenderas. I Iowa har fristående organsisatoner som stödjer Mitt Romney köpt reklamtid för att kritisera Newt Gingrich.
Totalt har 51 procent av de politiska TV- och radioannonser som sänts i Iowa under den senaste månaden handlat om Gingrich. Av dessa har huvuddelen – 45 procentenheter – varit negativa.[1]
Newt Gingrich har valt att inte svara på kritiken. Han beskriver det som ett medvetet val, men i praktiken är det nog också en avspegling av att hans kampanj är dåligt organiserad. Resultatet är att Gingrich inför nomineringsmötena har rasat i opinionsmätningarna. Han framstår inte längre som någon trolig segrare i Iowa – i bästa fall kan han komma trea eller fyra.
Mitt Romney – som länge har framstått som den mest troliga republikanska presidentkandidaten – har en bakåtlutad kampanj i delstaten. Han har tillbringat en del tid i Iowa och har en fungerande lokal kampanjorganisation, men det är tydligt att han sparar kraft och resurser inför kommande primärval i andra delstater.
En av kandidaterna – Jon Huntsman – avstår helt från att kampanja i Iowa och satsar i stället allt krut på nästa delstat, New Hampshire. Det är en hård och vansklig prioritering. Inför republikanernas primärval 2008 valde en av huvudkandidaterna, Rudy Giuliani, att strunta i de tidiga primärvalen och i stället satsa allt på de stora delstaterna. Det straffade sig och när valen i de stora delstaterna väl hölls var han redan utpekad som en förlorare.
Politiska kandidater som misslyckas kan sjunka ihop som suffléer. De faller i glömska nästan lika fort som de blivit kända. Ett exempel på detta är Herman Cain, som i november ledde i Iowa. För ett år sedan talade alla om Sarah Palin, men så fort hon deklarerade att hon inte avsåg att ställa upp försvann hon helt från rampljuset.
Vilka är lärdomarna från Iowa hittills – sett ur ett kampanjperspektiv?
- En insikt är att sociala medier har stor betydelse, men att de i praktiken inte ersätter något av det som länge varit viktigt för en politisk kampanj. Traditionella möten, debatter och arbetsplatsbesök lever kvar som politisk form – kandidater som inte behärskat dessa grenar faller igenom.
- Tekniska hjälpmedel som mobiler och datorer används för att sprida budskap och organisera kampanjaktiviteter. Dessa hjälpmedel gör att allt går snabbare och lättare, men utan ett engagerande innehåll är informationen ointressant. Rörlig bild är fortsatt oslagbart för att förmedla känslor, även om TV-kanalerna får färre tittare. Intressanta TV-klipp sprids på andra sätt och får stort genomslag.
- Det mediala intresset för politik fortsätter växa, och kandidaterna får allt mer utrymme i icke-köpta kanaler. Den relativa betydelsen av köpta medier – reklam – minskar därmed, även om detta fortfarande är ett viktigt verktyg.
- Den som trodde att tiden för negativa kampanjer är förbi har fel. 73 procent av de politiska TV- och radioannonser som sändes i Iowa under december var negativa, och då handlar det fortfarande bara om ett primärval inom republikanerna, där partikamrater kritiserar varandra. Vänta tills den riktiga valrörelsen sätter igång – då lär det bli hårdare tag.
- Men den kanske tydligaste lärdomen är att kandidater för att kunna vinna måste ha en stor bredd. Budskap, personlighet, bakgrund, trovärdighet, ledarskapsförmåga, debatteknik – allt väger in och inget går att dölja. En presidentkandidatur i USA är som en tiokamp, det gäller att vara bra på mycket – och det räcker att vara dålig på något, för att hela kampanjen ska punkteras.
[1]Enligt Campaign Media Analysis Group, CMAG.
Av Jonas Hellman, partner och seniorkonsult i New York. Medgrundare till United Minds.
