Med knappt en månad kvar till ”mellanvalet” i USA är den stora frågan om Republikanerna ska lyckas återta kontrollen över kongressen – som partiet gjorde 1994, när Bill Clinton var president.
För att Republikanerna ska få majoritet i senaten krävs att partiet vinner minst 28 av de 37 senatorsval som genomförs den 2 november. Det är inte helt omöjligt, men huvudscenariot är ändå att Demokraterna lyckas säkra en knapp majoritet i senaten.
Mer spännande är hur det kommer att gå i valen till representanthuset, där samtliga 435 platser står på spel. Representanthuset är USA:s motsvarighet till det brittiska underhuset; det är där förslag som påverkar utgifter eller inkomster kan läggas fram, medan senatens roll mest är att granska och bromsa. För att ett beslut ska gå igenom krävs att det antas av både representanthuset och senaten, och att presidenten avstår från att lägga in sitt veto.
Med ett representanthus som kontrolleras av republikaner, en senat som kontrolleras av demokrater och en president som är demokrat, kan det bli svårt att få så mycket uträttat – särskilt i ett läge då motsättningarna mellan partierna är stora.
Av de 37 senatorer som ska väljas i november betraktas 6 som ”säkra” för Demokraterna. I Kalifornien lutar det enligt opinionsmätningarna åt att demokraten Barbara Boxer blir omvald och i Delaware har Republikanerna försämrat sina möjligheter genom att utse den kontroversiella Christine O’Donnell till sin kandidat. Om Demokraterna lyckas vinna dessa åtta senatorsval räcker det med två ytterligare segrar för att behålla majoriteten. Viktiga senatorsval som det finns skäl att hålla ögonen på är det i Nevada mellan Harry Reid (dem)och Sharron Angle (rep), det i Washington State mellan Patty Murray (dem) och Dino Rossi (rep), samt det i Illinois mellan Alexi Giannoulias (dem) och Mark Steven Kirk(rep).
I representanthuset är det svårare att överblicka läget, eftersom det rör sig om många fler val. Av de 435 kongressledamöter som ska väljas betraktas 168 som säkra för Republikanerna och 159 som säkra för Demokraterna. I de återstående kongressdistrikten lutar det i 24 distrikt åt Republikanernas kandidat och i 48 distrikt åt Demokraternas kandidat. I 36 kongressdistrikt är det svårt att bedöma vem som kommer att vinna. Om Republikanerna tar hem åtminstone 26 av dessa 36 osäkra distrikt får de troligen majoritet i representanthuset.
Några val som kan användas för att avläsa hur det totala utfallet blir är det i Nevadas 3:e kongressdistrikt mellan Diana Titus (dem) och Jeo Heck (rep), det i West Virginias första kongressdistrikt mellan Mike Oliverio (dem) och David McKinley (rep), samt det i Colorado mellan John Salazar (dem) och Scott Tipton (rep).
Enligt opinionsexperten Nate Silver är sannolikheten för en republikansk majoritet i senaten 24 procent och sannolikheten för en republikansk majoritet i representanthuset 67 procent. Sett till USA som helhet har republikanernas opinionsstöd förbättrats ytterligare under den senaste veckan.
Mycket talar alltså för att Republikanerna tar tillbaka representanthuset. Hur dramatiskt är i så fall det?
Under Bill Clintons tid som president kontrollerade Demokraterna kongressen under de två första åren, men i mellanvalet 1994 vann Republikanerna en jordskredsseger och tog över både representanthuset och senaten. I sex år var Clinton president samtidigt som Republikanerna kontrollerade hela kongressen. Erfarenheten från denna tid är att det var svårt att få igenom stora förändringar, men att det ändå gick hyfsat bra för USA.
Så här i efterhand kan konstateras att det borde ha tagits vissa beslut för att undvika den finanskris som drabbade världen tio år senare. Fast det är långt ifrån säkert att besluten hade blivit så mycket klokare om ett och samma parti hade styrt på alla beslutsnivåer.
USA är ett land där principen om maktdelning tillämpas. Inte ens under de senaste två åren har Demokraterna ensamma styrt hela landet. Många viktiga beslut avgörs på delstatlig nivå, och i närmare hälften av delstaterna är det republikaner som styr. Republikanernas riktigt stora framgång i årets mellanval ser ut att bli i guvernörsvalen, där ett stort antal demokrater troligen kommer att bytas ut mot republikaner. Av landets 50 delstater kommer kanske bara 20 att styras av guvernörer som är demokrater. Det kan få stor betydelse.
Av Jonas Hellman, seniorkonsult Prime New York